En utmaning för sinnet
Publicerad 07.03.2013 kl. 13:13
Det ska sägas direkt: Det här är inte vanlig teater. Det här kan kanske klassas som teaterkonst. Således kanske pjäsen "Förödelsedagsbarnet", som nu sätts upp av tredje årskursens scenkonststuderande vid Novia, inte är den lättaste att ta till sig som vanlig teaterbesökare. Men lyckas man hänga med i krumbukterna som sker på scenen och i historien (de är många) får man uppleva lite över en timme ren underhållning.
Pjäsens historia är egentligen rätt enkel: Farmor Gertrud fyller år och drabbas av en fruktansvärd vision av hur hela dagen kommer gå käpprätt åt fanders. Slumpmässiga möten, små fördröjningar och rena och skära olyckor kommer i slutändan leda till död, gråt och tandagnisslan, men också till kärlek och glädje (för vissa).
Pjäsen handlar, kort och gott, om fem karaktärer vars liv för en dag kommer påverka varandra på ett synnerligen intressant sätt, och i slutändan (efter alla tragedier, olyckor och intrigmässiga baklängesvolter) kommer åtminstone några av karaktärerna ha lärt sig några relativt viktiga läxor.
Eller kommer de?
Erik Sjöberg och Catrine Krusberg gör ett imponerande arbete på scenen. Foto: Agneta Lindroos
Det låter krångligt, och pjäsen är sannerligen en utmaning för sinnet. Men tro mig – skådespelarna på scenen gör ett gott jobb att framföra berättelsen. Efter föreställningens slut lämnas publiken med en känsla av att ha sett ett riktigt konstverk, och om alla ledtrådar till en början kändes svårbegripliga knöts berättelsen i slutänden ihop på ett riktigt snyggt sätt.
Tekniken, scenografin och regin är enastående och gör allt för att publiken verkligen ska fatta vad det är som händer på scenen. Flera gånger får man som publik verkligen dra på mungiporna då den tragikomiska historien utvecklar sig framför ens ögon. Ska man nämna någon av de blivande scenkonstnärerna som imponerade är Catrine Krusberg, Miro Jerohin, Tomi Korhonen och Erik Sjöberg värda omnämnande. Johanna Haapamäki fungerar också bra i rollen som farmor Gertrud.
.jpg)
Pjäsens centralfigur är förödelsedagsbarnet farmor Gertrud. Johanna Haapamäki gör ett bra jobb som berättare. Foto: Agneta Lindroos
Pjäsen "Förödelsedagsbarnet" är inte vanlig teater. Det är teaterkonst, och det kan avskräcka den vanliga publiken som bara vill se något enkelt och avkopplande. Tyvärr, för samtliga aktörer gör ett otroligt jobb, och pjäsen är verkligen bra.
"Förödelsedagsbarnet"
Premiär den 6 mars på Teater Casa
Regi: Agneta Lindroos
Medverkande: Erik Sjöberg, Emma Kullberg, Ellen Paulig, Catrine Krusberg, Miro Jerohin, Tomi Korhonen, Johanna Haapamäki
Övriga föreställningar: 7.3 klockan 19, 8.3 klockan 19 och 9.3 klockan 14 och 19.
"Jag ska cykla ihjäl mig och det är bara rätt och riktigt att du sitter på då jag gör det!" Den sårade och självmordsbenägna pojkvännen (Erik Sjöberg) hjälper sitt ex (Catrine Krusberg) fly från faran. I bakgrunden Tomi Korhonen. Foto: Agneta Lindroos
Meillä on siis locking-tanssia tuolla koululla ja en osaa tanssia yhtään, mutta koen silti saavani riemua, kun yritän parhaani ja olen kehittynyt todella paljon, jos vertaa siihen, kun olin Ilmajoella tanssi-ja teatteritaiteen linjalla. Tanssi on kivaa. Pitäis harrastaa sitä enemmän vapaa-ajallakin. Meillä oli eilen forskningsmetodik ja puhuttiin meidän tulevista lopputöistä. Sain inspiraation aloittaa heti, ettei jää viime tippaan. No joo katsotaan nyt, koska tämä kultainen hetki aukeaa minulle. Jätin mun treenivaatteet tietenkin eilen sinne Tritoniaan ja nyt lähden niitä koiran kanssa sieltä hakemaan ja käyn samalla siellä kirjastossa. Lainaamassa teatterikirjoja. Näyttelijän tekniikoita on tosi hyvä kirja. Haen ainakin sen.
Pjäsen handlar, kort och gott, om fem karaktärer vars liv för en dag kommer påverka varandra på ett synnerligen intressant sätt, och i slutändan (efter alla tragedier, olyckor och intrigmässiga baklängesvolter) kommer åtminstone några av karaktärerna ha lärt sig några relativt viktiga läxor.
Eller kommer de?
Erik Sjöberg och Catrine Krusberg gör ett imponerande arbete på scenen. Foto: Agneta Lindroos
Det låter krångligt, och pjäsen är sannerligen en utmaning för sinnet. Men tro mig – skådespelarna på scenen gör ett gott jobb att framföra berättelsen. Efter föreställningens slut lämnas publiken med en känsla av att ha sett ett riktigt konstverk, och om alla ledtrådar till en början kändes svårbegripliga knöts berättelsen i slutänden ihop på ett riktigt snyggt sätt.
Tekniken, scenografin och regin är enastående och gör allt för att publiken verkligen ska fatta vad det är som händer på scenen. Flera gånger får man som publik verkligen dra på mungiporna då den tragikomiska historien utvecklar sig framför ens ögon. Ska man nämna någon av de blivande scenkonstnärerna som imponerade är Catrine Krusberg, Miro Jerohin, Tomi Korhonen och Erik Sjöberg värda omnämnande. Johanna Haapamäki fungerar också bra i rollen som farmor Gertrud.
Pjäsens centralfigur är förödelsedagsbarnet farmor Gertrud. Johanna Haapamäki gör ett bra jobb som berättare. Foto: Agneta Lindroos
Pjäsen "Förödelsedagsbarnet" är inte vanlig teater. Det är teaterkonst, och det kan avskräcka den vanliga publiken som bara vill se något enkelt och avkopplande. Tyvärr, för samtliga aktörer gör ett otroligt jobb, och pjäsen är verkligen bra.
"Förödelsedagsbarnet"
Premiär den 6 mars på Teater Casa
Regi: Agneta Lindroos
Medverkande: Erik Sjöberg, Emma Kullberg, Ellen Paulig, Catrine Krusberg, Miro Jerohin, Tomi Korhonen, Johanna Haapamäki
Övriga föreställningar: 7.3 klockan 19, 8.3 klockan 19 och 9.3 klockan 14 och 19.
"Jag ska cykla ihjäl mig och det är bara rätt och riktigt att du sitter på då jag gör det!" Den sårade och självmordsbenägna pojkvännen (Erik Sjöberg) hjälper sitt ex (Catrine Krusberg) fly från faran. I bakgrunden Tomi Korhonen. Foto: Agneta Lindroos
Meillä on siis locking-tanssia tuolla koululla ja en osaa tanssia yhtään, mutta koen silti saavani riemua, kun yritän parhaani ja olen kehittynyt todella paljon, jos vertaa siihen, kun olin Ilmajoella tanssi-ja teatteritaiteen linjalla. Tanssi on kivaa. Pitäis harrastaa sitä enemmän vapaa-ajallakin. Meillä oli eilen forskningsmetodik ja puhuttiin meidän tulevista lopputöistä. Sain inspiraation aloittaa heti, ettei jää viime tippaan. No joo katsotaan nyt, koska tämä kultainen hetki aukeaa minulle. Jätin mun treenivaatteet tietenkin eilen sinne Tritoniaan ja nyt lähden niitä koiran kanssa sieltä hakemaan ja käyn samalla siellä kirjastossa. Lainaamassa teatterikirjoja. Näyttelijän tekniikoita on tosi hyvä kirja. Haen ainakin sen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti